Hemma igen:D
Såja... då var man hemma igen.
Måste bara säga en sak: Imorse klev jag upp halv elva ungefär och åt frukost, sedan tog jag, suzzie och tobbe skotrarna till stan, och där var berra och mamma, så vi käkade smått.. Jag frös lite men tänkte "äsch, nu ska vi ju direkt hem och inga stopp på vägen. Jag klarar det!" Men när vi kört i fem minuter kände jag att jag började huttra igen. Efter 10-15 minuter stannade vi med några och drack varm choklad. Haha, olivia är sjuktsöööt:]]
Jag sa att jag ville nog börja köra igen för jag började frysa ganska mycket...
Och jag kan svära vid min pappas grav att jag aldrig nånsin har frusit så fruktansvärt mycket!
Jag klarade inte länge innan jag frös mer coh mer och tillslut satt jag och hackade tänder och skakade.
Vi stannade till och jag sa att vi kanske borde skynda oss lite, annars skulle jag förfrysa. Men det ska jag säga att det var bara början! Tillslut låg vi i 120 och mina fötter var helt borta (och jag menar det, VERKLIGEN fruset kan jag lova!), mina händer kunde inte känna värmen i handtagen längre, mina ben hade inte heller någon känsel. Överallt var det stilla. Jag började tänka på hur mycket dom i filmen "frös" jag och mamma såg för ett tag sen. Det handlade om att NY frös till is, och man kunde inte röra sig, ingen levande fläck i hela NY. Alla frös ihjäl,-förutom några få som hittade till en byggnad och stängde in sig och eldade upp bibliotekets böcker. Dom klarade sig, men gud vad det måste ha varit kallt;d
Iallafall, när vi kom hem efter en halvtimma (om inte mer) så när jag skulle gå in, haltade jag nästan! Det var jätteläskigt, jag kände inte när jag gick! Jag tog av mig alla ytterkläder och traskade in på mitt rum. Där bytte jag sockar och fick varm (nej het) choklad. Jag låg under täcket och såg film. Kanske 15 minuter efter med min kopp, hade jag känsel i händer och överkroppen:] Efter lite mer än en halvtimma hade jag känsel i hela kroppen igen! Galeeet...
